
söta lilla ida
det är jag det
fan ta er som säger så..
jag är inte söt
jag är ingen liten flicka
jag är inget objekt
jag är trött
på att höra er
flåsa mig i nacken
så fort ni rör mig
ni vet att det enda ni kan röra
är min kropp
min själ är
sedan länge begravd
och ingen vet vart,,
ni nöjer er med min kropp
bättre den än inget
men ni ser inte
ju mer ni rör min kropp
dessto längre bort
försvinner min själ
den är långt borta
i att land av is och mörker
ett land
där ingen vill vara
och ni ser inte vad som händer
ni fortsätter röra mig
jag önskar att det kunde komma en ängel
in i min isvärlden
en ängel som kunde ta mig i sin famn
smälta all min is
ta mig bort bort bort
men jag har slutat hoppas
för vad är meningen med att hoppas
om jag inte ens vet själv
ifall jag vill härifrån
det är lättare att leva med all smärta
den som jag e van vid
kan hantera..
stannar i mitt land av is och mörker
tills min själ far vidare!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar